Om man ser till hur olika skilsmässor i Sverige slutar så kan man sammanfatta att de allra flesta har ”lyckliga” slut. Det vill säga, parterna kan på ett vuxet sätt lösa sina förehavanden och komma överens om hur man ska dela sin egendom, vem som ska ha vad och i många fall så kan man också fortsätta att umgås som goda vänner efter det att bläcket på skilsmässoansökan har torkat. Anledningen till att vi satte ordet lycklig inom citationstecken beror på att det är svårt att peka på att just en skilsmässa är lycklig i det avseende man brukar använda ordet och att det oavsett hur det ser ut handlar om att att man bryter upp från någon som man en gång älskat och lovat att spendera ett liv tillsammans med. Det är – baserat på det – alltid tufft att genomföra en skilsmässa, hur överens man än må vara om beslutet. Många klarar alltså av att agera rationellt och klokt vid en skilsmässa, dessa stora känslor till trots, men tyvärr så gäller inte detta alla.
Det är nämligen så att många skilsmässor slutar i uppslitande gräl och konflikter och dessa blir extra känsliga då det finns barn inom äktenskapet och då dessa infekterade gräl handlar om vårdnaden av dessa. Skilsmässor som slutar i en uppslitande vårdnadstvist är något som sällan får ett lyckligt slut och det är också dessa som hårdast slår mot dem som konflikten handlar om: Barnen.
Att vara barn i en vårdnadstvist är något som kan föra med sig stora ärr som barnet därefter bär med sig genom resten av sitt liv. Ju yngre barnet är – desto mer påverkar också en vårdnadstvist. Ett barn har ännu inte utvecklad sitt logiska tänkande och kan har svårt att se saker och ting ur sitt rätta perspektiv och här kan alltså en vårdnadstvist – sett ur ögonen hos barnet – alltså handla om att ingen vill ta hand om det och att föräldrarna bråkar för att slippa barnet i fråga.
En vårdnadstvist måste alltså behandlas och skötas med bomullsvantar och samtalet måste ständigt vara närvarande där en pedagogisk förklaring – gärna av en psykolog – hela tiden ges till barnen. I Sverige försöker man även får föräldrarna som befinner sig i en vårdnadstvist att samtala fram en lösning och av den anledningen så är varje kommun – enligt lag – tvungna att erbjuda ett så kallat samarbetssamtal vid en vårdnadstvist.
Vid ett samarbetssamtal så får föräldrarna sätta sig ned – tillsammans med sina ombud och med professionella personer – och försöka hitta en lösning innan det leder så långt som till Tingsrätten och eventuellt efterföljande instanser inom rättsväsendet.
Samarbetssamtalet brukar ha en god effekt och i de flesta fallen så kommer man också efter några sådana fram till en lösning. Om denna slutar med att barnen spenderar sin tid enligt 50/50-modellen eller där en helg i månaden förläggs hos den ene föräldern medan resten av tiden spenderas hos den andre har ingen betydelse. Ett barn har – förutsatt att inget kriminellt ligger bakom – rätt till båda sina föräldrar och i många fall så gör en vårdnadstvist betydligt mer skada än nytta.
Du hittar mer information om vårdnadstvister på denna sida.