Hur kan ett så pass litet land som Sverige hävda sig i så många olika idrotter? Vi har haft framgångar i allt från tennis, bordtennis, skidåkning, fotboll, ishockey, bowling, slalom, badminton, bandy, segling till handboll. Detta alltså inom stora sporter och det borde egentligen vara en omöjlighet att vi lyckats med detta sett till vilken liten befolkning vi ändå har.
En stor del av förklaringen ligger i en naturlig inställning till idrottande. Idrott och sport vävs tidigt in i våra liv; genom skola och gymnastik, genom föräldrar som aktiverar sina barn och genom den spontana leken - tänk landhockey, fotboll i skymningen och lite bordtennis under en rast i skolan. Idrott utan tankar på att bli bäst; idrott då den är som allra, allra bäst.
Men nu? Det har faktiskt kommit en oroväckande trend i hela vårt samhälle där man kan se att vi blir allt fetare. Något som hör ihop med en tydlig samhällsförändring. Vi jobbar mer stillasittande, vi äter sämre mat och vi rör oss mindre. Det spiller över på barnen.
Dessa är tyvärr inte skonade från övervikt - faktum är att barnen i Sverige är fetare idag än vad man någonsin har varit. Den sämre kosten är en förklaring, indragen skolgymnastik en annan och en tredje ligger i föräldrarnas händer. Visst, det är ganska tråkigt att gå ut i regnet, det kostar på att leka i snön och det kanske är skönare att slå på Netflix till barnet eller ge honom/henne fri tillgång till en dator. Men, det är att anse som en björntjänst som riskerar barnets hälsa på sikt.
Forskning visar att ett överviktigt barn också riskerar att fastna i den övervikten och därmed också löpa riskerna som en sådan för med sig - ökad risk för diabetes typ 2, ökad risk för stroke och för hjärt och kärlsjukdomar.
Det svenska, sportsliga undret å sido här: nu handlar det om hela vår folkhälsa. Det är dags att ge barnet en chans att sätta ner sina fötter på ett sportgolv igen.
Skaderisken då? Visst, det finns en risk i att ett idrottande hos ett barn kan leda till skador. Vi skulle dock säga att uteblivet idrottande kommer att leda till större risker för sådana. Man bygger upp sina muskler, man får bättre koordination och bättre kontroll över sin kropp om man idrottar. Vilken idrott det än må handla om.
Dessutom: idag så är sporthallarna utrustade med sportgolv som minimerar risken för skador på exempelvis fotleder och knän. Ett sportgolv idag ger fäste, det är mjukare och det ger en skönare dämpnings om i sin tur gör att idrotten i fråga känna lättare. Det ska man även ta till sig som vuxen. Troligt är att den förslitningsskada du förknippar med exempelvis tennis inte kommer att kännas lika mycket på ett modernt sportgolv. Läs mer om sportgolv här.
Vilken idrott ska mitt barn prova på då? En farlig tendens i Sverige är att elitsatsningar sätter igång för tidigt. Ett barn ska aldrig behöva välja mellan en idrott och en annan. Fram till åtminstone 15 års ålder så ska man kunna kombinera - i den mån det är möjligt rent tidsmässigt - så många idrotter man vill och orkar med.
Frågar man olika NHL-spelare idag om vad som gjort dem så framgångsrika så har många pekat på att A) idrotten fick vara lek och B) den skedde i olika tappningar. Hockey på vintern, fotboll på sommaren och däremellan bandy, pingis, basket och mycket annat. Låt leken vara lek, allvaret kommer senare.